”Jag vill vara en förebild – och inget stoppar mig!”

– Jag vill arbeta inom anläggning och skapa fungerande infrastruktur. Därför valde jag Peab för mitt sommarjobb, här finns bredden, säger Rahaf Alkurdi, KTH-student med fullt fokus på byggprojektledning.

Med svåra upplevelser som flykting bakom sig är hon bestämd:
– Jag ska vara en förebild för kvinnor med en bakgrund som liknar min egen. Vi kan också göra karriär i byggbranschen. Jag är mamma och muslim med sjal – och inget stoppar mig!

Nu ska hon tillbringa sommaren i Spånga utanför Stockholm och har fått jobb som biträdande mättekniker i skapandet av vad som ska bli grunden för ett kommande bostadsområde.

– Det passar mig perfekt. Infrastrukturen omfattar både vatten, kanaler och broar. Det ska bli väldigt intressant och lärorikt.

Rahaf Alkurdi kom till Sverige i slutet av 2015. Då hade hennes familj flytt kriget i Syrien och hamnat i en form av ingenmansland i Turkiet.

– Jag kände att vi var utlämnade till vårt öde och bestämde mig för att fly tillsammans med min lillasyster. Jag var 21 och hon var 17. Mamma varnade mig och sa att ”det är jättefarligt, det är bara män som klarar sig”.

Men Rahaf hade bestämt sig och svarade sin mamma att ”jag är starkare än tio män”, något man är beredd att tro på, och gav sig iväg på en flykt som inleddes med en 40 dagar lång vandring.

– Jag har alltid velat sticka ut, och det slutade ju bra. För tre år sedan fick jag hit hela min familj.

I Syrien studerade hon till civilingenjör, men fick avbryta studierna till följd av kriget. Nu har hon snart bara två år kvar på sin KTH-utbildning och har lärt sig svenska rekordsnabbt. Samtidigt har hon fått en dotter som nu är två år.

– Jag känner en stark röst inom mig att jag ska lära ut allt jag själv fått ta del av. Jag blir bara starkare av motgångar och vill vara en förebild inom byggbranschen.

Att just anläggningsområdet ligger henne så varmt om hjärtat kan åtminstone delvis förklaras med händelser i barndomen.

– Jag och min bror byggde alltid med lego och ofta skapade vi avancerade bro-konstruktioner. Vi hade också en favoritbro i verkligheten där vi ofta lekte. Nu är min bror död och vår bro finns inte längre, den bombades under kriget.

– Nu är det min tur att föra något av detta vidare, att visa att det går att övervinna svårigheter och bidra till samhället.

Dela det här på: